Linnea

Jag är en riktig liten fegis. Som jag redan erkänt, vågar jag inte vrida nacken av fiskar. Hittar jag en pappalångben inomhus, ropar jag hellre på min sexåriga syster än att ta i den själv. Nu bor ju inte min lillasyster med mig här i Stockholm, så därför låter jag den hoppa omkring i taket och på väggarna tills den dör av sig självt, då kommer jag och begraver den med dammsugaren. Idag kröp en vedervärdig tvestjärt på diskbänken. Lite toalettpapper mellan tummen och pekfingret kunde ha dödat den med ett knastrigt litet ljud - men jag fixar det inte. Häller istället ½ dl diskmedel över det lilla äcklet och står sedan med rynkad näsa och tittar på dess dödsryckningar. Olle kommer inte hem ikväll, det innebär att jag på måste flytta liket till papperskorgen alldeles själv. Urk!