Student, vårdbiträde och barnflicka
I morgon är sista dagen i skolan. Sedan kommer något som hela klassen skulle vilja kalla jullov. Eller åtminstone julledighet. Men personligen så kan jag inte. Min kursansvariges bittra ord ekar i öronen; "På högskolan finns inget som kallas ledighet!" Vi har därför fått en hemtenta som ska göras över jul och lämnas in första skoldagen. Högst 15 timmar ska den ta. Detta innebär att jag kommer sitta i 25 timmar eftersom jag aldrig kommer kunna lita på att mina svar är tillräckligt bra.
"Inga studenter på högskolan har ledigt!"
För övrigt har jag ju också fått ett litet jobb vilket jag nämnde förra veckan. Mitt nya yrkesnamn är barnflicka. Jag ska ta hand om en liten tvåårig kille som heter Hugo. Han har en liten syster också, Vera, henne får jag passa mer om ett halvår eftersom hon bara är 6 månader gammal. Gissa om de är söta! Hugo och jag har haft två dagar på oss att lära känna varandra. Det har gått ganska bra, men det är ju givetvis svårt så länge hans mamma är hemma med oss. Så fort där är något så springer han ju till henne. Inte så konstigt alls, men vi får hoppas att det blir bättre när vi får vara ensamma. Han tycker ju att det är roligt när han väl kommer på att vi kan leka.
Nu är det verkligen jul och därför tar vi tåget till Lerum redan imorgon. Den här gången ska vi dessutom stanna i två veckor! Det ska bli kul att hinna träffa lite fler kompisar och få mer kvalitetstid med familjen. Men, jag ska faktiskt inleda hemresan med att jobba. Redan i oktober ringde en gammal arbetskamrat från hemtjänsten i Floda och frågade om jag ville jobba några dagar under jul. Det var svårt att tacka nej! Det ska bli kul att hälsa på alla gamla tanter och gubbar igen, lite extrapengar gör ju inte student ledsen heller =) Vart julaftonskväll ska firas vet jag däremot inte. Det får lösa sig. En svensk jul lär det bli i alla fall! Inga kinser, amerikaner eller IKEAköttbullar med brunsås, för det smakar inget vidare. Spanien i all ära, men julen är alltid bäst här hemma. 1 poäng till Sverige!
Ett G rätt in i hjärtat
Sanningen om mig
Nu är Luciacermonin över. Det är alltid så tråkigt att avsluta något roligt som man laddat inför i flera veckor. Men, vad bra det blev! Var vid skolan klockan sju för att sjunga för patienterna på Röda Korstets sjukhus. Det är ett rehabiliteringssjukhus där främst gamla människor ligger. Vi gick genom varenda rum där det låg en patient. En del väckte vi, andra var vakna, vissa satt bara och log, andra rörde inte en min, samtidigt som det fanns de som fällde en tår. Man blir själv så rörd av att se att man kan sprida glädje hos så sjuka och gamla människor. Vi avslutade med ett genrep inför sjukhuspersonalen genom att sjunga igenom hela programmet. Sedan blev vi bjudna på glögg, pepparkakor och lussebullar samt överösta med tack- och lovord.
Klockan tio var det dags att sjunga inför skolan. Vi var minst lika uppskattade där och flera stycken kom fram och sa att allt var över förväntan. Sedan drack vi glögg och åt pepparkakor/lussekatter igen.
När jag anmälde mig till Luciatåget gjorde jag det främst för att få upp julstämningen lite, men även för att det var så länge sedan jag sjöng, för det är ju faktiskt ganska kul! Jag hade förväntat mig en ganska låg nivå på det, med melodistämma på välkända låtar. När ledaren för vår lilla luciatrupp frågade oss om vi alla sjungit i kör, svarade alla ja. Jag har varit med och sjungit i kör - senast när jag gick i nian, eller var det åttan? Det vill säga cirka sex år sedan.... Jag har aldrig varit en stjärna på att sjunga. När jag sjungit inför kompisar har de småflinat, och när jag senare berättat att jag faktiskt har sjungit solo inför skolan, har det skrattat och sagt "stackars publiken!". När jag nu fick frågan om jag är sopran eller alt, så svarade jag alt. Ärligt talat vet jag inte vad jag är, har alltid sjungit sopran för att det är mest flickigt och tjusigt. Alt blev en helt ny utmaning. Jag kunde melodin på alla låtar vi sjöng, eftersom de går i sopran, men nu skulle jag helt plötsligt lära mig en helt ny stämma. Jag kämpade från första dagen, samtidigt som jag hade i huvudet; Jag-Kan-Inte-Sjunga. Men Guess what? Även den här gången stilade jag lite genom att sjunga en duettvers. Till och med Olle är lite förvånad över mitt dolda nöje.
Hos doktorn igår blev det inga sura miner. Läkaren varken viftade bort mitt problem eller satte någon preliminär diagnos. Hon klämde och kände lite på mig och sedan skickade hon iväg mig till en annan avdelning där jag fick ta typ sju olika prover. Jag aldrig tagit prover förut, vad jag vet. Jag frös därför till när hon bad mig lägga fram ett armveck! Jag är inte såå rädd för sprutor, men bara tanken på att bli stucken i armvecket får mig att rysa. Det är endast därför jag inte går och lämnar blod. Nu hade jag inget val, eftersom jag vill få en bra mage igen. Smärtan var precis som jag förställt mig, men att det skulle göra så ont i hela armen efteråt, hade jag inte räknat med! Då tyckte jag synd om mig själv... Nästa vecka får jag svaren på en del av proverna... Spännande.
Nu ska jag åka till min mormor i Norrköping för imorgon är det den årliga och alltid så efterlängtade julsläktfesten hos morbror Thomas.
Trevlig helg allihopa!
Tankspridd till tusen
Nog för att Mikaela är klantig, men i så fall är jag nog den som är mest tankspridd, lite i klass med Louise faktiskt. Vid lunchtid idag packade jag ihop en väska för att gå till Erikdalsbadet och simma. Tog med soporna ner för att slänga dem och traskade sedan iväg. Fick en känsla av att jag hade glömt något men kom inte direkt på vad det var. Det var inte samma tyngd på ryggen som det brukar vara när jag går och simmar. Sedan var det som att min kropp sa till mig hur dum i huvudet jag var och kopplade in alla känselsprön i ryggen som finns, och då. Först då insåg jag att jag inte ens hade någon ryggsäck med mig! Det var bara till att gå tillbaka, åka upp 20 våningar och sätta på sig ryggsäcken som så stiligt stod brevid dörren. Ner 20 våningar och traska iväg för andra gången. Känslan av att jag glömt någonting inbefann sig igen. Jag tänkte så det knackade och kom tillslut på det. Shampoo, tvål och balsam, självklart! ´Ska jag skita i det? Duscha när jag kommer hem istället?´ Nja, kunde se framför mig hur jag skulle komma hem, strunta i att duscha pågrund av bristande lust, för att sedan åka iväg till Luciakören och stinka klor. Nej tack. Det blev till att gå tillbaka, åka upp 20 våningar, grabba tag i de förbaskade flaskorna, åka ner 20 våningar och traska iväg för tredje gången. En halvtimma av min dyrbara tid gick åt till att vela!
Imorgon ska jag till fabror doktorn. Har haft problem med magen i över två år men aldrig kollat upp det. Jag är en av dem som diagnostiserar mig själv på internet genom att leta symtom som stämmer in på mig själv. Vad jag har kommit fram till är att jag är frisk. Symtomen är ofarliga men obehagliga och går inte att göra någonting åt. Nu har jag dock bestämt mig för att det finns en viss risk att jag har fel. Om jag nu har rätt och inte får någon mer hjälp än en klapp på axeln och ett ´lilla stackare´, blir jag besviken och arg.
Jag vill inte höra
- Det låter som att du har en såkallad känslig mage. Tänk på vad, hur ofta och hur stora portioner du äter så ska du se att bli bättre.
- Du är kanske stressad... över skolan och så?
- Du kan ha något som kallas för IBS eller irriterad tarm. Det här helt ofarligt och går inte att göra så mycket åt. Medicinen X kan eventuellt lindra något.
- Det kan bero på laktosintolerans, prova att utesluta mjölkprodukter med laktos under två veckor för att se om det blir bättre.
- Ja... vi kan ju tyvärr inte göra något eftersom du inte är skriven i Stockholm
Det jag vill höra är:
- Vi tar lite prover på dig.
- En gastroskopiundersökning kan eventuellt vara aktuellt.
- Vi tar det säkra före det osäkra för att utesluta allvarliga sjukdomar.
Dum och tankspridd, men ändå så oskyldig.
Feffe är farlig
Vad dålig jag har blivit på att uppdatera!
Sitter med den där hemtentan jag fick handledning på. Måste ändra lite för att få den godkänd och det nya resultatet ska helst var inlämnat innan jul. Skulle vara skönt att bli av med det så fort som möjligt, så jag ska försöka lämna in det den kommande veckan.
I helgen kom Olles kursare Ola och sambo Malin för att hälsa på. De bor i Linköping men Ola har en liten övernattningslägenhet här i Stockholm. Vi skulle handla julklappar, men det gick inte så bra för två utav oss. Jag köpte nya örhängen till mig själv och resten av tiden gick åt till att försöka hitta ett par nya byxor till Olle, vilket i och för sig var välbehövligt!
På kvällen kom även Feffe över och vi åt fondue alla fem tillsammans. Eftersom Feffe var med så drack jag ingenting då jag inte ville riskera att få migrän idag igen. Men nu börjar jag dessutom tveka på om det verkligen är värt att bjuda över denne mystiska kusin på middag. Nu har han ätit med oss två lördagar i rad, och båda gångerna har en eldsvåda varit farligt nära att bryta ut. Vad kommer hända härnäst?
Feffe, vad vill du mig?
Exam goes House
- Jag har sovit jättedåligt två nätter i rad, haft migrän, kan inte tänka på annat än latinska termer och fick knappt i mig någon frukost imorse!
Jag var mest orolig innan tentan, när jag däremot fick det tjocka kompendiet framför mig blev jag nervös. Sedan var jag nervös under hela skrivtiden. Varje gång jag vände blad blev det till en obehaglig överaskning. Kan jag det som står på den här sidan? Tentan var svår. Det verkade alla tycka. Vågar inte ens gissa om jag klarade den eller ej.
Efter tentan skulle de flesta gå till Restaurang Syster&Bror som ligger alldeles intill skolan. Jag hade först tänkt följa med, men ångrade mig. Visste att det skulle bli snack om tenta, typ; "Vad svarade du på den frågan?". Klarar inte av sådant. Ont i huvudet och mådde illa gjorde jag också. När jag kom hem kändes det rätt skönt att bara ligga och läsa en tidning i soffan, men efter en halvtimma gick jag till simhallen istället. Det var otroligt skönt. Hade bara tänkt simma 1500, men när jag simmat det, var jag inte ens trött, så då simmade jag 500 till. Det är verkligen en härlig känsla! Ikväll ska jag njuta av att inte behöva plugga, detta genom att titta på Äntligen Hemma och House!
Har fått ett litet extrajobb också, men mer om det en annan dag...
House är njutning en efter-tentan-kväll!
Pluggpanik och migrän
Helgen har varit stillsam men händelserik... Det där hängde inte ihop.... Jag har i vilket fall pluggat lite mindre än vad jag hade hoppats på. I nuläget är jag så trött på att läsa min egen handstil från alla anteckningar och huvudet har strypt åt alla eventuella tomrum. Jag får inte in mer nu! Endocyter hit och baroreceptorer dit.... imorgon är det över och jag hoppas verkligen inte att jag behöver göra någon omtenta.
Det har dessutom varit SM i simningen här i Stockholm. Simhallen ligger 800 m härifrån, vilket gjorde att jag tittade på finalerna både lördag och söndag. Är så kul att se hur bra det går för gamla simmarkompisar!
Feffe kom och åt middag med oss på lördagen, sedan drack vi vin, spelade bluffstopp och skrattade åt varandra. Kvällen slutade med att vi mötte upp Feffes kompis Per, hans flickvän + kompis för att dra ut en sväng. Blev Kvarnen, precis som förra gången vi var ute med dem, men det var kul!
Söndagen var vi lite slöa, men jag pluggade lite innan jag gick till simhallen. När jag kom hem hade Olle lagat jättegod Pizza vilket passade bra, för jag var verkligen hungrig. Sedan kröp det fram. Det där vidriga som jag trodde min kropp hade växt ur. Värken kring vänster öga, som gör så förbannat ont. Som djävulsk huvudvärk fast koncentrerat till ett mindre ställe och inga värktabletter hjälper. Sedan kommer illamåendet och man vet inte vart man ska ta vägen. Tillslut kom middagen upp. Kände mig lite bättre än kort stund, sedan började det om igen. Efter cirka 3-4 timmar börjar det släppa, jag var utmattad.
Fick barnmigrän när jag var åtta, då höll migränen i sig i cirka 12 timmar, hur stod jag ut? När jag fick mens trappades gångerna ner och efter några år verkade det som om jag hade blivit av med den. I september berättade jag för Olle att jag inte haft migrän på säkert 4-5 år och var väldigt glad över det. Någon vecka senare fick jag ett anfall och nu, två månader senare, ett till. Det enda som hänger ihop mellan gångerna är att jag druckit alkohol dagen innan och träffat Feffe. Är det han eller alkoholen jag inte tål? 
Migrän är det värsta tillståndet som finns.
