Ellenore Pierre

Ellenore Pierre vann Robinson 2009 (!?) Hon var, redan från början en av de mest otippade av både mig och Olle! Har lite svårt att smälta denna seger.

Jag vet förstås inte om det bara är tv4 som har lyckats vinkla Ellenore till att bli en relativt ovärdig vinnare.
Kanske flöt hon med lite på ett bananskal, kanske var hon taktisk eller också så var hon helt enkelt den som kunde ge mest när det verkligen gällde. Jag vet inte vad jag ska tro.

Själv har jag hejat på Jarmo sedan program nr 2. Angela hejade jag på tills hon blev en liten bitch. Anna tycker jag verkar vara ödmjuk och modig. Jag rekommenderar hennes blogg, annalundh.se -  ifall man önskar lite inside information om hur det egentligen var på ön.

Lukas, läkaren från Lidingö tycks förresten bo i närheten av oss! Han gick nämligen av på samma busstation som oss idag, bärandes på en mellanstor väska och en stor skylt från paf.com. Och eftersom jag vet att han vann en viss summa pengar av Paf, som han ska skänka till välgörenhet, så är jag väldigt säker på att det just Lukas. Och, eftersom han har varit ute och festat på en kryssningsbåt hela lördagnatten, borde han väl ändå ha varit på väg hem när vi såg honom?

Ellenor Pierre vann Robinson 2009. Foto: Daniel Ohlsson/TV4
Ellenore Pierre, Robinsonvinnare 2009 (Bild lånad från tv.se/robinson)

VFU-reflektion

Fem veckors VFU inom geriatriken är nu avklarade. Det var med blandade känslor jag lämnde demensboendet i Solna igår. Det var en skön känsla att veta att de omänskligt tidiga morgonarna var över, nu bheöver jag inte gå upp 05.00-05.30 på väldigt länge. Det kändes också skönt att veta att min kropp slipper bete sig som en zombie fram till klockan tio då jag äntligen fick dricka morgonkaffet =). Det känns också bra att vara ännu ett steg närmare en sjuksköterskelegitimation! Jag har lärt mig oerhört mycket under dessa fem veckor. Mycket mer än jag hade räknat med.

När jag började VFUn togs jag knappast emot med öppna armar. Sjuksköterskan jag blivit meddelad att ha som handledare, var ledig. En gruppchef hittade en annan sjuksköterska som sa att hon hade alldeles för mycket att göra för att hinna med att ta hand om en student. Sedan fick jag sitta nere hos en annan gruppchef i en halvtimma och vänta på att något skulle hända. En andra sjuksköterska kom tillslut och förbarmade sig över mig. Hon, i sin tur skickade iväg mig till en undersköterska ute på en av avdelningarna. Detta för att jag ska känna till deras arbete, lära känna de boende och kunna genomföra den omvårdnad som inte sjuksköterskan huvudsakligen gör.
    Undersköterskan var trevlig men erfarenheten jag fick av henne var värre. Hon och en annan undersköterska betedde sig inte särsklit profesionellt eller mänskligt gentemot de boende. Jag blev ledsen över att behöva se den så tydligt felaktiga behandlingen, men var samtidigt för feg för att våga säga något rakt ut. När veckan med uskan var över, berättade jag för en av mina handledare vad jag hade varit med om. Då blev det minsann liv i luckan! Det kändes otroligt skönt att bli tagen på allvar. Att det snart kom fram vem det var som hade skvallrat, kändes ju förstås lite jobbigt. Men jag måste ju stå för vad jag har sagt, så det var bara till att hålla huvudet högt. Undersköterskan jag "gått brevid", tog väldigt illa vid sig (förstås), och bad om att få prata med mig tillsammans med gruppchefen. Jag är oerhört konflikträdd, så det kändes ju givetvis pyton. Min sjuksköterskehandledare frågade om jag ville att skulle vara med, vilket jag efter ett tag insåg var en ganska bra idé. Mötet ägde sedan rum på högsta chefen rum. Uskan fick berätta sin version, och sen fick jag berätta min. Efter mötet tackade uskan mig, stod för allt jag hade påpekat och förnekade ingenting egentligen. Jag hade kunnat förstå om hon hade hatat mig efter detta, men tog det väldigt vuxet tycker jag. Skönt.

När detta hallaballow hade lagt sig lite, kändes jag hur uskorna fick en helt annan respekt för mig. Det gjorde att mitt beslut att "skvallra" kändes ännu mer rätt. Det var en förändring, eftertanke och respekt jag ville ha. Men befarade baktal, hatiska blickar och utfrysning.

Sjuksköterskorna gav mig emellertid bara goda erfarenheter! De hade förtroende för mig, lyssnade på mina åsikter och berömde mig flera gånger. Jag fick lära mig massor om medicinhantering, delning av dosett, om sjukdomar och fick en större inblick i sjuksköterskans ansvar på ett äldreboende. De lärde mig att ge insulinsprutor, ta blodsocker, ta venprov, ge subcutna sprutor. Jag fick fullt förtroende att ta puls och blodtryck för att senare skriva in resultaten i de boendes journal. Jag fick assistera när de skulle sätta kateter och mycket, mycket mer. Även om flera av sakerna jag fick tillfälle att göra, inte är direkt typiska för just sjuksköterskearbetet, var det nya erfarenheter för mig. Därför blev jag oerhört tacksam över att få prova på så mycket.

Personer med demens är väldigt speciellt och spännande att arbeta med. Man vet aldrig riktigt var man har dem, och det är svårt att i förväg veta hur en dialog kan komms att bli. Jag minns speciellt ett samtal med en invandrare. Han kom från ett land som ligger söder om Europa. Jag visste inte om han ville svara på frågan jag ville ställa och eftersom han har en demenssjukdom, kan jag heller inte riktigt veta vad ville säga med svaret.

Jag: - Får man fråga varför ni kom just till Sverige?
Mannen satt tyst en stund...
-
Jag gick vilse...
- Du gick vilse och hamnade i Sverige!?
- ... Ja.... svarade mannen och log.

Jag skrattade tyst för mig själv och insåg att det inte var någon idé att fråga mer om en den saken. Kanske höll han inne med en hemlighet, kanske ville han bara skoja, eller så minns han inte. Det kommer jag aldrig få veta.

En skoluppgift jag fick var att spela in ett samtal med en boende. Jag transkiberade det igår och skrattade högt flera gånger! Det är verkligen ett typiskt exempel på hur en dialog kan se ut! Här är ett utdrag;

I: Vad gjorde du under andra världskriget?
B: Ja det var ju vanligt, man levde sitt liv som man gjorde, bara det flickor tar inte.. tänk på oss, vi kan inte... vi kan bli dåliga också, haha. Ja då, oh ja och så där.
I: Mm.
B: När man då, det var under tal om förstås att man skulle minka sig lite granna sig och så där.
I:  Minka sig?
B:  Ja...
I: Vad betyder det?
B: Ehm... minka? Ja kappa eller någon, göra sig... Nej men vad köper du när du ska gå på bio eller bingo eller vad det heter?
I: Ja, vad jag brukar köpa?
B: Ja.
I: Ja... då köper jag lite godis och en biobiljett.
B: Ja... det kan man ju säga, att det är ju om man ska till teatern eller något att, visst har man ju precis där som du, kopia utav det egentligen. Mm.





Ja, jag säger då det... Nu är de här fem veckorna förbi. Jag tycker att jag har varit på ett bra ställe och kommer att se tillbaks på min tid på demensboendet med positiva minnen. Mina handledare var toppen och en dem utav började gråta när jag kramade om henne för att säga sa hej då... det tar jag som ett gott betyg.


Robinson 2010?

Har just sökt in till Robinson 2010. Är dock inte helt säker på om jag verkligen vill komma med...

Hoppas det är fler än jag som söker =)

En späckad helg


Vilken helg! Schemat har varit fullspäckat och nu sitter jag och väntar på bakslaget. Tröttheten. Kolla in det här, jag är förvånad över att jag orkade och hann:

Fredag:
* Väckerklockan väcker mig 07.15
* 09.30 är jag ute vid lägenheten (Näset) för att möta upp glasmästaren.
* Pluggar mellan 09.45-10.45 medan fönstrena blir utbytta.
* 11.20 är jag nere hos Emilie (Bodal) för att fördriva tiden.
* 13.30, möte på mitt sommarjobb (Torsvik), vi går igenom schema, riktlinjer o.dyl.
* 16.00 hemma
* 16.30 -18.15 Tvättar och äter
* 18.30 drar till simningen.
* 19.30-20.30 simträning.
*  21 -> Utgång med simkompisarna.
* 23.30 Hemma

Lördag:
* 05.15 väckar klockan ringer.
* 07.00-13.30 Praktik
* 14.30-16.00 Flyttpackar 
* 16.00-17.00 Känner mig dödstrött och somnar i soffan.
* 17.00- 17.30 äter.
* 17.30- 18.30 flyttpackar lite till.
* 18.30-19.45 Duschar, fixar biljetter och gör mig iordning inför kvällen.
* 20.00 - 23.00 Träffar Emilie och hennes kille Johannes, vi tittar på när The Boppers spelar och när Dessi går hårmodell!
* 23.10 Hemma. Somnar gott.  

Resultat:
Nya lägenheten har nu hela fönster. Men Herr glasmästare har hammrat lite för hårt på fönsterramarna. Flisor av trä och färg har lossnat... vad är det med hantverkare i Stockholm? En målare som glömmer bort att måla ytor, flyttstädare som inte städar och en glasmästare som slår sönder fönsterramar.

Flyttpackningen går framåt och det verkar inte som jag kommer bryta ihop lika hårt som jag gjorde när vi flyttade från Lerum. Men det är ju lite mindre planering den här gången också. Allt ska med, inget ska magasineras, inget ska flyttas senare, vi ska inte bo någonstans i väntan på lägenheten och flyttstädningen tar vi veckan efter.

The Boppers var bra! Rockabillymusik är svängit! Dessi var jättenervös men ändå så duktig, Emilie tog bilder som jag hoppas kunna få ta del av.

Idag ska vi packa det sista. Trots att det inte känns lika jobbigt at flytta den här gången, känner jag mer och mer av den inre stressen som infunnits sig sedan vi fick lägenheten den 1 april. Den där stressen att vi snart ska flytta, måste börja packa, hinna fixa allt som har med lägenheterna att göra samt hinna med livet runt omkring. Jag känner på mig att jag kommer vara helt slut när nycklarna till skrapanlägenheten är lämnade, när lägenheten på Lidingö är färdigiordningställd, när praktiken och skolan är slut (4 juni) och när vi är tillbaka från minihelgen i Lerum  (6-7 juni). Sedan kommer en dunderförkylning infinna sig, utmattningen kommer att skölja över mig som en våg och jag kommer inte att orka anstränga mig ett jota. Men då, under den här perioden kommer jag att gå en introduktionskurs inför sommarjobbet, eller fira att Olle är klar med skolan, eller redan ha börjat jobba.
    Vänta lite.... jag har ju inte tid till att bli sjuk! Fan... jag måste tagga ner. Nu. Snart. Senare.


 
Jag såg verkligen framför över lördagkvällen. Jag hade först tackat nej men kunde tillslut inte
låta bli att gå. Tillställningen skulle ju ändå hålla till på Götgatan där vi bor. Men ser ni vad svårt jag har för att dölja min egentliga trötthet? :)

Äntligen...

Jag har aldrig gillat när folk kallar sin gamla mamma för senil när de egentligen syftar på dement. Jag har emellertid aldrig påpekat uttrycket då även jag trott att det är senil är en synonym till dement, men nu äntligen har jag fått reda på fakta! Nu kan jag äntligen hjälpa det svenska folket att sluta använda ordet "senil" vid fel tillfälle.

- Min mamma har blivit senil....
- Jaha, men inte trodde du väl att hon skulle förbli ung?

- I samband med att Bengt fyllde 40, verkar han ha blivit senil också!
- Nja, det är allt några decenium kvar innan du kan kalla honom för senil.

- Jag är så rädd för att jag en dag ska bli senil!
- När vill du dö då?

- Oj vilken senil byrå ni har i hallen!

Förvirrad? Då är det dags att en gång för alla lära sig att:
Senil betyder gammal/åldrad och ingenting annat!

Demens är en hjärnsjukdom.
Senildemens syftar till att en åldrar människa har blivit hjärnsjuk.
Att bli senil hör till den mänskliga naturen, det gör däremot inte demens.


 
Den här mannen börjar bli senil.

Lista

1. Hur gammal är du om fem år? 27

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Ingen! Haha, har bara haft korta möten med människor idag.

3. Hur lång är du? 162 cm

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Oj... var nog en månad sen jag kollade på film.

5. Vem ringde du senast? Tidningen Amelia

6. Vem ringde dig senast? En hantverkare

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "Ja det hoppas jag verkligen! Kram"

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Smsa, vilket är jättedumt, har börjat utveckla en telefonfobi pga detta.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda

10. När såg du senast din mamma? 28 april

11. Vilken ögonfärg har du? Blå

12. När vaknade du i dag? Åh, det var sovmorgon! 07.00

13. Vilken är din favoritjulsång? Triads " Tänd ett ljus och låt det brinna" kanske...

14. Vilken är din favoritplats? På ett berg med vacker utsikt, vårat landställe i Bohuslän har en svårslagen sådan plats

15. Vilken plats föredrar du minst? Ett äldreboende där personalen missköter de boende...

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Oj, i norge, dubai, umeå, göteborg, stockholm eller i ett u-land kanske...

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Mördare...

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Hm... det måste ha varit i förrgår när jag retades med Olle.

19. Hur stor är din säng? Bäddsoffan är 140

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar 

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan, alt. med trosor eller kalsonger - ibland med nattlinne.

22. Hur många kuddar har du i sängen? 3, en som är min.

23. Hur många landskap har du bott i? 6 st, dvs 4 i sverige.

24. Vilka städer har du bott i? Göteborg, Kungsbacka, (Lerum), (29 Palms), San Sebastián och Stockholm

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Beror la på eller? Men strumpor säger jag.

26. Är du social? Går i perioder, jag är en sån som kan gå omvägar bara för att slippa prata med dig....

27. Vilken är din favoritglass? Lakrits! Eller vaniljglass med krossad choklad, eller sorbet.

28. Vilken är din favoritefterrätt? Marängsviss tror jag.

29. Tycker du om kinamat?  Ja, fast jag äter det aldrig eftersom Olle säger att han inte gillar det.

30. Tycker du om kaffe? Ja, med mjölk.

31. Vad dricker du till frukost? Kaffe med mjölk.

32. Sover du på någon särskild sida? Ja, på höger... eller vänster, beror på vart Olle ligger.

33. Kan du spela poker? Ja, fast jag gillar inte att spela om pengar.

34. Tycker du om att mysa/kela? Ja, om jag är på humör... :)

35. Är du en beroendemänniska? Av kaffe ja... ibland är jag sockerberoende, är nog lite träningsnarkoman också.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, min mormor. Sen känner jag till tre andra tjejer också. Men dem grattar jag inte ;)

37. Vill du ha barn? Oh ja. 

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, och jag kan göra mig förstådd på spanska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, två ggr.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet

41. Vad spenderar du helst pengar på? Resor

42. Äger du dyrbara smycken? Ja, ett guldhalsband som jag fått av Olle!

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? House, Robinson, Sjukhuset, familjen annorlunda gillade jag också!

44. Kan du rulla med tungan? Nej, men jag kan rulla ihop tungan =)

45. Vem är den roligaste människan du känner? En amerikan som heter Geoffery och en norrman som heter Björn är två personer jag umgåtts med för att de verkligen kunde få mig att kikna.

46. Sover du med gosedjur? Ja, Olle.

47. Vad har du för ringsignal? Ja du... Jump (remix 2) hette den visst.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Haha, sover ibland i ett par trosor jag haft från typ femman ;)

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? En vattenflaska.

50. Flirtar du mycket? Nej

51. Kan du byta olja på bilen? Byta? Det är väl bara till att hälla i mer? =) - Jo, det tror jag att jag skulle klara av.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?  Nejsh

53. Vilken var den senaste boken du läste? Läser Snabba Cash nu.

54. Läser du någon dagstidning? Metro?

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Amelia har kommit varannan vecka ett tag nu.

56. Dansar du i bilen? Ja! Eller vevar med ena handen mest kanske...

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? NRJ

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Hm... krafsade... jo! Blodtryck och puls av en på demensboendet!

59. När var du i kyrkan senast? Hm, när jag var på bröllop i Spanien förra sommaren tror jag.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Ulrika Ryss

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Två veckor under en cykelsemester skulle jag tro.


RSS 2.0