Linnea

Olle har åkt till Lerum och jag spenderade gårdagskvällen med ett roligt simpass för att sedan avsluta med te och hönökakor i sängen medan jag tittade på Seven Pounds. Det var mysigt. Filmen tyckte jag var sådär. Fin, men den gick inte rakt in i hjärtat. Vaknade med solen i ansiktet i morse. Termometern visade 16 grader. Härligt att solen åtminstone lyckas värma upp fönsterbläcket. Vid kvart över elva gick jag ut på Götgatan och möttes av moln och snöflingor. Det var kyligt och mina skor tycks aldrig riktigt vilja torka.

Kvart i tolv befann jag mig på Strandvägen för att bli masserad hos en av Stockholms alla massörer. Att jag tränar regelbundet hjälper inte när jag läser inför tentor. Jag får ont längs ryggraden från skulderbladen upp till nacken. Tydligen har jag korta bröstmuskler också som gör att axlarna pekar framåt, vilket inte förbättrar ryggen. Jag som tycker att jag tränar rygg dubbelt så mycket som bröst förstår inte riktigt varför det har blivit så här.

Efter en halvtimmas knådning och betydligt färre muskelknutar, kände jag mig smidig, lätt och... trött! Det glas vatten massören erbjuder efter massagen smakar sällan så gott. Trots att törsten inte är stor, kan glaset svepas utan problem.

Nu är klockan snart tre, jag dricker te och tittar ut över globen och dess omgivning. Det är +2 och toksnöar.

Grupparbeten kan verkligen ta död på en. Hela hjärnan sugs ut av allt tjaffs, smågnabb och olika viljor. Trött var ordet.

Har anmält mig till en kurs som är obligatorisk att gå om man vill åka på utlandspraktik. En föreberedlsekurs på 1,5 högskolepoäng. Tisdagkvällar kl. 17-20 i fem veckor.

Idag är första tisdagen på den nya kursen. Idag har jag haft grupparbete sedan klockan 10.00. Idag har jag ingen lust att vara i skolan tio timmar i sträck. Stackars mig.


       Jo jo, skratta du din djävul!

(Bild: http://www.playing.se/view.phtml?id=330939)

Packade ner en systemetplastkasse i jackfickan och vandrade iväg till Systembolaget. Jag inhandlade två cider och en vinflaska för att sedan ställa mig längst bak i kön. Visar leg och betalar med en hundralapp. Packar sedan ner de två burkarna och flaskan i påsen som jag så duktigt tagit med mig. Svängdörrarna öppnar sig och jag är strax därefter ute på folkrika Götgatan.

Plötsligt är det något som låter; KRAS! Jag tittar ner, jag står i en mörkröd vätska med glasskivor omkring mig. I plastkassen gapar ett stort hål. Jag står bara å tittar ner på vätskan, på glassplittret, på mina skor. Jag hör människor tala, det är både manliga och kvinnliga röster. De talar till mig men jag förstår inte vad de säger, jag uppfattar inte orden, jag befinner mig inte i samma värld som dem. En mansröst upprepar samma mening flera gånger, men jag förstår ändå inte. Jag börjar plaska lite med skorna i den vätska jag står i, jag stirrar fortfarande ner, villrådig, oförstående och chockad. Plötsligt ser jag en mans-hand sträcka sig efter en bit av flaskhalsen, han lyfter upp den och håller den framför mig. Jag ser bara handen och den trasiga flaskhalsen. Sedan hör jag honom, jag förstår honom och jag gör precis vad han säger. Utan ett ord och utan att ägna honom en blick, går jag in med glasskärvan, jag ska berätta vad som hänt.

Väl framme vid kassan vaknar jag upp till verkligheten. Jag skakar, darrar, jag är i chock. Jag visar upp den begagnade plastpåsen och flaskbiten: "Den gick bara sönder!".

Efter att ha skrivit på ett reklamationskvitto fick jag pengarna tillbaka... och en ny flaska!

Min själ blev omplåstrad. Jag hade lyckats få en gratis vinflaska från systembolaget. Jag rekomenderar emellertid ingen att göra något liknande. Det var inte värt det.