Chockartad morgon
Fick en smärre chock imorse när jag lyssnade på Vakna med the voice.
Josefin Crafoord började prata om sin 13 åriga son (!?)
"Va? Hon måste ju fått barn när hon varit 14 eller nåt"
Trodde faktiskt att Josefin var runt 25, ja inte en dag över 30 i alla fall! Hennes kropp, hennes stil, hennes sätt.... tyder inte på en 35 årig tvåbarnsmamma...
Klicka på bilden och du kommer till hennes blogg
Josefin Crafoord började prata om sin 13 åriga son (!?)
"Va? Hon måste ju fått barn när hon varit 14 eller nåt"
Trodde faktiskt att Josefin var runt 25, ja inte en dag över 30 i alla fall! Hennes kropp, hennes stil, hennes sätt.... tyder inte på en 35 årig tvåbarnsmamma...
Klicka på bilden och du kommer till hennes blogg
Halloweenfest
På lördag ska Olle och jag på Halloweenfest hos en kursare. Jag tänkte klä ut mig till en artist. Ska få en peruk skickad av min syster. Hade dessutom valt ut en klänning från Gina Tricot som jag bestämt för att köpa. Men vad händer? Idol var i fredags och Anna Bergendahl bär den klänning jag ville ha. "Fan, nu kommer den gå åt som smör i affären", tänkte jag. Och mycket riktigt. Har varit i 3-4 olika Gina Tricotaffärer och den är putsväck! Fyra dagar.
Tyvärr är jag lite enkelspårig i det här läget och vill inte leta upp en ersättningsklänning. Så vad ska jag nu klä ut mig till?
Frågade Olle vad han hade tänkt ha. Till svar fick jag att han inte tycker om att klä ut sig. Nähe...?
Tack och adjö hemtenta 1 och 2
Sådär! De två hemtentorna, som ska lämnas in imorgon är klara. Jag fick stryka massor av det jag först skrivit, eftersom jag inte hade hållt mig helt och hållet till högskolans formalia. En kursare upptäckte nämligen att jag inte hade 1.5 i radavstånd... när jag ändrade detta, drygades arbetena ut på tok för mycket! Jag som var så nöjd....
Ska springa ut i regnet för att gymma en stund nu. Ska bli skönt att röra på sig och tänka på något annat.
Ikväll ska jag dessutom träffa tjejerna i min basgrupp för att gå på en stand-up föreställning på The Big Ben som ligger här på söder. Ska bli jättekul!
Imorgon börjar vi med en ny kurs. Vi ska lämna omvårdnadsvetenskapen ett tag och koncentrara oss på anatomi och fysiologi. De kursare som hade hunnit läsa kursplanen till i fredags, var jätteuppspelta. Jag har aldrig varit med om en liknande iver inför ett skolämne förut! Latin, celler och organ. En månad av det som vi sjuksköterskestudenter är mest intresserade av =)
Mitt liv som ego
Swish, så är det fredag. Ungefär så är det att läsa på Röda Korsets Högskola. Och nu har halva helgen gått. Mitt liv har börjat gå i ultrarapid! Underbart.
Den här helgen är Olles föräldrar och hälsar på i storstaden. De var bjudna till en mycket välstädad lägenhet, (städad av Olle) och en mycket vällagad middag, (tillagad av Olle). Han kan han! Min lille gullponke.... Så skulle jag aldrig få kalla honom om han hörde. Men han hör ju inte vad jag skriver. Hur som helst var det en trevlig afton. Jag var i alla fall väldigt nöjd och belåten. Och det är ju huvudsaken, för jag är ju ganska ego. (?)
Idag har varit en riktig kulturlördag. Vi har gått på konstmuseeum och promenerat på Djurgårn och dessutom varit på en mycket rolig föreställning med Sissela Kyle. Hon snackade om Indier på Ibiza och om tonåringar utan humor, för att nämna något.
Snart är det dags för middag på en spännande restaurang vid namn Pelican. Där dricker man öl och käkar husmanskost. Det bästa är att restaurangen ligger när där jag (vi) bor. Sånt är ju viktigt, för jag är ju ganska ego. (?)
För att vara lite seriös och förtydliga: jag tyckte verkligen om shownen och rekommenderar den varmt till alla. Kom till Sthlm vettja!
Och givetvis, ett stort tack till Ingrid och Mats för att ni är så underbart snälla och trevliga!
Den här helgen är Olles föräldrar och hälsar på i storstaden. De var bjudna till en mycket välstädad lägenhet, (städad av Olle) och en mycket vällagad middag, (tillagad av Olle). Han kan han! Min lille gullponke.... Så skulle jag aldrig få kalla honom om han hörde. Men han hör ju inte vad jag skriver. Hur som helst var det en trevlig afton. Jag var i alla fall väldigt nöjd och belåten. Och det är ju huvudsaken, för jag är ju ganska ego. (?)
Idag har varit en riktig kulturlördag. Vi har gått på konstmuseeum och promenerat på Djurgårn och dessutom varit på en mycket rolig föreställning med Sissela Kyle. Hon snackade om Indier på Ibiza och om tonåringar utan humor, för att nämna något.
Snart är det dags för middag på en spännande restaurang vid namn Pelican. Där dricker man öl och käkar husmanskost. Det bästa är att restaurangen ligger när där jag (vi) bor. Sånt är ju viktigt, för jag är ju ganska ego. (?)
För att vara lite seriös och förtydliga: jag tyckte verkligen om shownen och rekommenderar den varmt till alla. Kom till Sthlm vettja!
Och givetvis, ett stort tack till Ingrid och Mats för att ni är så underbart snälla och trevliga!
Analyserande tisdag
Analysera, analysera och åter analysera. Vad jag är trött på den här hemtentan. På måndag ska den vara inne. Böcker och artiklar ligger slarvigt runt omkring mig, det är i dem jag ska hitta svaren till mina antaganden. Här är ett utdrag av det jag ska analysera, bearbeta, sätta in i ett av vårdens alla grundmotiv för att sedan höja mitt resonemang till en högre abstraktionsnivå:
"- Det är som en tandläkarbedövning, säger operationsmänniskan och sprutar in vätska i svalget.
Jag kvävs!
Kan inte svälja.
Slemmet väller upp och nu kommer doktorn med svarta slangen som han borrar in i magen via den bedövade strupen."Vi är lediga från lektioner både idag, imorgon och på torsdag för att få tillräckligt med tid till att skriva färdigt. Det är schysst, varför var de inte så snälla på gymnasiet?
Min dagliga kaffekonsumtion är slut, det vill säga en kopp. Men oj så god den var. Med skummad mjölk i och lite kardemumma på toppen njuter jag säkert 5 sekunder längre för varje klunk.
Ibland kommer det små oser av något som luktar sött och gott. Jag förstår inte var det kommer ifrån.
Kanske från mig själv? Jag hoppas det.
Lite kardemumma på toppen och lyckan är gjord.
En ta-hand-om-mig-själv vecka
Förra veckan försökte jag mitt i all skolstress, unna mig lite välbefinnande. Lite enkel vardagslyx helt enkelt. För jag har lovat att ta hand om mig själv lite bättre.
Jag har...
[x] Bastat x2
[x] Badat bubbelpool
[x] Lagt en anisktsmask
[x] Lämnat skolböckerna för en klassfest
[x] Lämnat skolböckerna för att spela biljard med Olle och kusin Feffe
[x] Ätit godis och druckit en öl
[x] Ätit god mat utan att det svidit nämnvärt i plånboken
[x] Gymmat och cyklat
[x] Simmat
[x] Gått en solig (men blåsig) promenerad till Globen tillsammans med Olle.
En härlig kombination av träning, avslappning, socail samvaro och njutning. Är personligen ganska nöjd med min egoinsats.
En liten öl och pluggodis kan vara gott ibland.
Utsikten från vår lägenhet.
Globen är inte alls så långt som man kan tro. ca. 20-30 min kanske!
Jag har...
[x] Bastat x2
[x] Badat bubbelpool
[x] Lagt en anisktsmask
[x] Lämnat skolböckerna för en klassfest
[x] Lämnat skolböckerna för att spela biljard med Olle och kusin Feffe
[x] Ätit godis och druckit en öl
[x] Ätit god mat utan att det svidit nämnvärt i plånboken
[x] Gymmat och cyklat
[x] Simmat
[x] Gått en solig (men blåsig) promenerad till Globen tillsammans med Olle.
En härlig kombination av träning, avslappning, socail samvaro och njutning. Är personligen ganska nöjd med min egoinsats.
En liten öl och pluggodis kan vara gott ibland.
Utsikten från vår lägenhet.
Globen är inte alls så långt som man kan tro. ca. 20-30 min kanske!
Den hemliga generationen
Nu har våra älskade medelålders medmänniskor, det vill säga dem som inte fick möjlighet lära sig att använda dator under sin skoltid, aldrig fick möjligheten att välja mellan tusentals utbildninar och heller aldrig fick använda sig av den händiga mobiltelefoner i sin ungdom. Nu har dem kommit med yttligare åsikter om oss, om vi som är 80 och 90 talister.
- Minns ni hur förskräckligt de tyckte att det var när ungdomar började gå runt med dessa strålningsverktyg (mobiler), vi är alltid tillgängliga och de förstod inte alls varför dem var så viktiga för oss bara för att dem alltid hade klarat sig utan. Idag äger både 6 åringar och 80 åringar denna lilla makapär...
- Minns ni vad hemskt det var när alla ungdomar, stora som små, skaffade sig Lunarstorm och inte minst, MSN!? De var oroliga för oss, oroliga att vi skulle träffa äckliga gubbar. De såg bara till det negativa aspketerna men förstod inte syftet. Lunarstorm goes Facebook, tonåringar goes även medelålders...
Två ganska tydliga exempel med tråkig attityd. Men varför hemliga generationer? De har uppfostrat oss med en massa saker som vi bör hålla hemliga. Sådant som ingen har att göra med. Det är till exempel;
- Absolut förbjudet att fråga eller tala om vad man får i lön.
- Absolut förbjudet att fråga var någon står polistiskt.
- Fråga inte vad någon har för klädstorlek och absolut inte vad någon väger.
- Fråga inte någon om dess ålder. Speciellt inte tjejer eller om personen ser ut att vara över 40.
- Fråga inte om personens etnicitet.
- Dina fyra sista i ditt personnummer kan du lika väl också hålla tyst om.
Listan kan göras lång, vad jag vill få fram är att Du bör uppföra dig ganska hemligt.
Det är därför jag tror att de tycker att det är så fel att Blogga. Jag har nämligen hört att det finns medelålders som tycker att vi bloggare hänger ut oss själva! Hänger ut? Eller bjuder vi på oss själva? Var går gränsen? Vad är skillnanden mellan att skriva på resedagboken.se och att blogga?
- Jag tycker att det är fel att hänga ut andra personer i sin blogg, att snacka skit helt enkelt. Säg vad du tycker till dem, eller håll tyst, men man skriver inte skit om någon på en öppen blogg.
- Jag tycker det är fel att skriva påhopp, hatkommentarer eller allmänt kränka någon som bloggar och samtidigt vara anonym. Fegt!
- Det är också egoistiskt att skriva provoceranade och sedan strunta fullständingt i vad personer kommenterar. "Jag tycker så här och skiter i vad andra tycker". Moget!?
Ja, det finns flera dåliga exempel på vad bloggare gör med deras sida. Men ärligt talat, långt ifrån alla är ju sådana här.
OCH LÅNGT IFRÅN ALLA MEDELÅLDERS ÄR SOM JAG BESKRIVIT DEM.
Men varför vara så kritisk till nymodigheter? Varför vara så kritisk till öppenhet?
Har jag missförtått allt?
- Minns ni hur förskräckligt de tyckte att det var när ungdomar började gå runt med dessa strålningsverktyg (mobiler), vi är alltid tillgängliga och de förstod inte alls varför dem var så viktiga för oss bara för att dem alltid hade klarat sig utan. Idag äger både 6 åringar och 80 åringar denna lilla makapär...
- Minns ni vad hemskt det var när alla ungdomar, stora som små, skaffade sig Lunarstorm och inte minst, MSN!? De var oroliga för oss, oroliga att vi skulle träffa äckliga gubbar. De såg bara till det negativa aspketerna men förstod inte syftet. Lunarstorm goes Facebook, tonåringar goes även medelålders...
Två ganska tydliga exempel med tråkig attityd. Men varför hemliga generationer? De har uppfostrat oss med en massa saker som vi bör hålla hemliga. Sådant som ingen har att göra med. Det är till exempel;
- Absolut förbjudet att fråga eller tala om vad man får i lön.
- Absolut förbjudet att fråga var någon står polistiskt.
- Fråga inte vad någon har för klädstorlek och absolut inte vad någon väger.
- Fråga inte någon om dess ålder. Speciellt inte tjejer eller om personen ser ut att vara över 40.
- Fråga inte om personens etnicitet.
- Dina fyra sista i ditt personnummer kan du lika väl också hålla tyst om.
Listan kan göras lång, vad jag vill få fram är att Du bör uppföra dig ganska hemligt.
Det är därför jag tror att de tycker att det är så fel att Blogga. Jag har nämligen hört att det finns medelålders som tycker att vi bloggare hänger ut oss själva! Hänger ut? Eller bjuder vi på oss själva? Var går gränsen? Vad är skillnanden mellan att skriva på resedagboken.se och att blogga?
- Jag tycker att det är fel att hänga ut andra personer i sin blogg, att snacka skit helt enkelt. Säg vad du tycker till dem, eller håll tyst, men man skriver inte skit om någon på en öppen blogg.
- Jag tycker det är fel att skriva påhopp, hatkommentarer eller allmänt kränka någon som bloggar och samtidigt vara anonym. Fegt!
- Det är också egoistiskt att skriva provoceranade och sedan strunta fullständingt i vad personer kommenterar. "Jag tycker så här och skiter i vad andra tycker". Moget!?
Ja, det finns flera dåliga exempel på vad bloggare gör med deras sida. Men ärligt talat, långt ifrån alla är ju sådana här.
OCH LÅNGT IFRÅN ALLA MEDELÅLDERS ÄR SOM JAG BESKRIVIT DEM.
Men varför vara så kritisk till nymodigheter? Varför vara så kritisk till öppenhet?
Har jag missförtått allt?
När Olle väljer mina kläder
Idag fick Olle välja kläder åt mig!
Jag brukar alltid välja kläder kvällen innan, så att jag slipper ha beslutångest på morgonen. Men igår kväll hade jag noll inspiration och alla kläder i garderoben kändes tråkiga. Då var det himla skönt att Olle tog över.
Vilken dålig pose ;-) Men nu var det Olles klädval vi skulle titta på! Jag gillar det.
Jag brukar alltid välja kläder kvällen innan, så att jag slipper ha beslutångest på morgonen. Men igår kväll hade jag noll inspiration och alla kläder i garderoben kändes tråkiga. Då var det himla skönt att Olle tog över.
Vilken dålig pose ;-) Men nu var det Olles klädval vi skulle titta på! Jag gillar det.
Trust is love
Igår skar jag potatis och lyckades köra in knivspetsen i ena handen, vilket resulterade i ett rejält jack.
Innan det hände, hade jag varit på ett ledsamt humör, så den lilla olyckan bidrog inte till att det blev bättre.
Olle sa åt mig att gå in i badrummet och spola handen med kallt vatten så att jag fick bort potatissaften.
Det blödde givetvis en del och jag blev osäker på om det behövde sys eller inte vilket resulterade i att jag blev rädd och yr! Där stod jag sedan och hängde över handfatet medan Olle hämtade diverse saker ur medecinlådan.
För när Olle är omkring finns inte sjuksköterskan inom mig, jag lägger över ansvaret på honom och blir som ett litet barn.
När Olle frågade om jag verkligen tyckte det var värt att sitta på akuten för att kanske sy ihop det (egentligen lilla) jacket, såg jag sex timmars väntan framför mig. Inte så lockande. Men för att få stopp på blödandet fick det åtminstone bli tejpning med kirurgisk tejp. Tur att vi har några sådana tejpbitar hemma, för det fungerade riktigt bra! Med två plåster över så syntes inget blod längre.
Tur att Olle verkar tycka att sånna här små insatser är roliga. Det bor allt en vårdare inom honom också. Jag minns när jag för ett år sedan träffade honom i Madrid direkt efter min surfingolycka. Jag hade ett ihopsytt jack på en decimeter som behövdes tvättas. Så när jag skulle ta bort alla plåsterlappar och jag för första gången såg hur jag såg ut, fick jag flashbacks och blev även då yr och svimfärdig. Olle fick ta över, tvättade och grejade.
Igår frågade han därför hur jag skulle klara mig utan honom. Men jag tror att jag skulle klara mig galant, jag vet ju hur jag ska göra. Men
* Att lita på någon så mycket på Olle att jag lämnar över hela ansvaret på honom, skulle aldrig fungera utan den starka tillit som finns mellan oss....
* Att vilja ta emot hjälp för något som jag egentligen kan och klarar av själv, är ett bevis på att jag vet att Olle inte kommer tycka om mig mer för att jag visar hur mentalt stark jag är hela tiden....
* Att jag samtidigt får Olle att känna sig behövd, att han är viktig för mig och att jag litar till fullo på att även han klarar av det jag redan kan...
.... är väl ändå något av det finaste man kan göra i ett förhållande?
Faktum är att jag verkligen utvecklats massor gällande det här, under våra två år tillsammans. Det tycker jag han ska vara glad över! Det är han nog också.
I rely on you honey....
Innan det hände, hade jag varit på ett ledsamt humör, så den lilla olyckan bidrog inte till att det blev bättre.
Olle sa åt mig att gå in i badrummet och spola handen med kallt vatten så att jag fick bort potatissaften.
Det blödde givetvis en del och jag blev osäker på om det behövde sys eller inte vilket resulterade i att jag blev rädd och yr! Där stod jag sedan och hängde över handfatet medan Olle hämtade diverse saker ur medecinlådan.
För när Olle är omkring finns inte sjuksköterskan inom mig, jag lägger över ansvaret på honom och blir som ett litet barn.
När Olle frågade om jag verkligen tyckte det var värt att sitta på akuten för att kanske sy ihop det (egentligen lilla) jacket, såg jag sex timmars väntan framför mig. Inte så lockande. Men för att få stopp på blödandet fick det åtminstone bli tejpning med kirurgisk tejp. Tur att vi har några sådana tejpbitar hemma, för det fungerade riktigt bra! Med två plåster över så syntes inget blod längre.
Tur att Olle verkar tycka att sånna här små insatser är roliga. Det bor allt en vårdare inom honom också. Jag minns när jag för ett år sedan träffade honom i Madrid direkt efter min surfingolycka. Jag hade ett ihopsytt jack på en decimeter som behövdes tvättas. Så när jag skulle ta bort alla plåsterlappar och jag för första gången såg hur jag såg ut, fick jag flashbacks och blev även då yr och svimfärdig. Olle fick ta över, tvättade och grejade.
Igår frågade han därför hur jag skulle klara mig utan honom. Men jag tror att jag skulle klara mig galant, jag vet ju hur jag ska göra. Men
* Att lita på någon så mycket på Olle att jag lämnar över hela ansvaret på honom, skulle aldrig fungera utan den starka tillit som finns mellan oss....
* Att vilja ta emot hjälp för något som jag egentligen kan och klarar av själv, är ett bevis på att jag vet att Olle inte kommer tycka om mig mer för att jag visar hur mentalt stark jag är hela tiden....
* Att jag samtidigt får Olle att känna sig behövd, att han är viktig för mig och att jag litar till fullo på att även han klarar av det jag redan kan...
.... är väl ändå något av det finaste man kan göra i ett förhållande?
Faktum är att jag verkligen utvecklats massor gällande det här, under våra två år tillsammans. Det tycker jag han ska vara glad över! Det är han nog också.
I rely on you honey....
Weekend i Lerum
Vår resa till Lerum blev den stressigaste helgen hittills! Hann dock med allt jag hade planerat, så är nöjd över mig själv ändå.
Det blev tyvärr ingen segelflygning med pappa, vädret var för dåligt. Han får vänta till våren. Men den som väntar på något gott... Segelflygningen ersattes med discobowling istället, inte så dumt det heller. På kvällen lagade vi tapas tillsammans och spelade Buzz. Ett frågesportspel på playstation, jättekul! Annars såg helgen ut så här
x Film, te och djupa diskussioner med Mikaela.
x Frukost med mamma
x En otroligt skön helkroppsmassage
x Klippning hos vår underbara frisör Natalie som ställde upp på sin lediga tid.
x Antons viktigaste fotbollmatch; div 5 eller ej? De vann med 20-1 och gick ändå inte vidare! Blir kval nästa vecka. Hoppas, hoppas.
När det var dags för hemfärd kändes det som att vi precis kommit till Lerum. Ska stanna lite längre över jul så att man hinner landa! Trots det var det en trygg och positiv känsla att komma tillbaka till lägenheten på söder och känna sig hemma, 'det är här vi bor'. Jag tror att Lerum från och med nu kommer vara förorten där mina föräldrar bor, förorten där jag växte upp, men inte mitt hem. Lite tragiskt, men ärligt.
Min underbara syster Lisa firades självklart också,
hon fyllde ju 6 år den 6 oktober! Grattis till henne =)
En mycket tacksam sambo
Studiebesöket på Karolinska Sjukhuset var jätteroligt! Vi testa på att göra venprov på dockarmar med nålar och även ta blodtryck på varandra. Sedan gick vi till Radiumhemmet och tittade hur det såg ut där. Det var en canceravdelning och radium har givetvis med behandlingen av cancer att göra. Strålning m.m.
Ebba och jag hade tusen frågor att ställa till vår handledare Lee. Hon i sin tur, hade tusen saker att berätta och dela med sig till oss! En mycket givande och rolig dag som sagt, längtar verkligen tills jag blir examinerad!! Det här med sjuksköterska känns verkligen helt rätt...
Efter studiebesöket åkte jag in till city och shoppade b.la. lite presenter. Hittade en gullig grej till Olle som jag bara var tvungen till att köpa. Så när han väl komma hem så låg det tre nya saker på bordet varav två var inslagna i presentpapper. Jag sa att den lilla grejen på bordet var till honom. Lyckan var redan gjord. Två sekunder senare...
- Åh! Rosa presentboxar! Tack så jättemycket!
Jag tittade på honom för att möta hans ironiska blick... som aldrig kom. Jag insåg allvaret i hans röst.
- Det är inte dem idiot!
- Uhm... nähe!
*Skratt* från oss båda =)
Han blev som tur var glad för den riktiga presenten också.
Knäppskalle. Varför skulle jag få för mig att ge honom rosa presentboxar?
Nåja, är väl kanske en bra egenskap att vara tacksam för allt!
Olles riktiga present, gullig va?
Ebba och jag hade tusen frågor att ställa till vår handledare Lee. Hon i sin tur, hade tusen saker att berätta och dela med sig till oss! En mycket givande och rolig dag som sagt, längtar verkligen tills jag blir examinerad!! Det här med sjuksköterska känns verkligen helt rätt...
Efter studiebesöket åkte jag in till city och shoppade b.la. lite presenter. Hittade en gullig grej till Olle som jag bara var tvungen till att köpa. Så när han väl komma hem så låg det tre nya saker på bordet varav två var inslagna i presentpapper. Jag sa att den lilla grejen på bordet var till honom. Lyckan var redan gjord. Två sekunder senare...
- Åh! Rosa presentboxar! Tack så jättemycket!
Jag tittade på honom för att möta hans ironiska blick... som aldrig kom. Jag insåg allvaret i hans röst.
- Det är inte dem idiot!
- Uhm... nähe!
*Skratt* från oss båda =)
Han blev som tur var glad för den riktiga presenten också.
Knäppskalle. Varför skulle jag få för mig att ge honom rosa presentboxar?
Nåja, är väl kanske en bra egenskap att vara tacksam för allt!
Olles riktiga present, gullig va?
H&M finns äntligen i Kalifornien
* November 2005, ett halvår efter att jag kom hem från USA, fick Californien sin första H&M. Två stycken, båda stationerade i San Fransisco. Sedan har det rullat på och fler H&M affärer har öppnats. Marija berättade för mig att amerikanarna är som galna i den affären nu!
* Marija berättade även ivrigt att Tyskland nu fått sin första H&M - shop online.
Wow, det var på tiden säger jag!
Här kommer ni se en kö till den första H&M affären i södra Kalifornien.
Ni kan även läsa en artikel/blogginlägg om premiären.
Imorgon ska min kursare Ebba och jag på ett studiebesök. Vi ska till Karolinska sjukhuset och dess Radiumavdelning, vad det nu innebär! Någon som vet?
Det ska bli spännande i alla fall.
Till helgen blir det en hemfärd till Lerum. Vi ska fira pappa igen, det är dags för honom att nyttja sin födelsedagspresent som han fick av mig och bror. Nämligen segelflygning i Herrljunga. På kvällen ska vi äta god mat och spela sällskapsspel, det ska bli så kul!
Ser även fram emot att träffa Mikaela som har lovat att hinna med mig i hennes alltid så stressiga liv (?). Kanske Lousie och Malin också har tid och lust? Har ju inte deras telefonnr så får hoppas att de läser bloggen!
Tänkte också hinna träffa mamma, gå på massage, klippa mig och titta på när Anton spelar sin viktigaste match. Ska Stenkullen Goik gå vidare till division 5 eller inte?
Ska jag hinna plugga däremellan också?
Kram!
En weekend i Tyskland
Igår kom jag (äntligen) hem igen. Fick hemlängtan! Men jag har ju redan erkänt att jag brukar sakna Olle redan efter två dagar. Det var i vilket fall kul att träffa Marija igen, även om det blev lite för mycket festande och lite för sena kvällar för min smak...
Det blev även lite ryskt födelsedagsfirande eftersom Maria fyllde år den 27 septemeber. Vi åt massor med god plockmat! Men det är alltid lite stelt att träffa hennes familj eftersom de endast talar ryska, ukrainska och tyska och jag endast talar svenska, engelska och spanska. Det blir lite svårt att kommunicera. Jag sitter mest och ler och tackar för allt, Marija fungerar som tolk och hennes sjuåriga syster Laura pratar hela tiden. Den här gången fick jag gissa vad diverse saker heter på tyska. Märkte att jag klarade mig ganska bra genom att säga allt på svenska. Hand, örhänge, mun, näsa, servette osv. var snarlika. Laura tyckte faktiskt att jag var ganska duktig på tyska, hon förstod inte riktigt att jag fuskade. Därför blev det lite värre när hon ville leka samma leka på ryska...
Annars åt vi ute på asiatiska restauranger och umgicks med hennes pojkvän som var väldigt trevlig och lång (2.10 m!!). Vi tittade även på Napoleon Dynamite som väckte massor med nostalgiska känslor från USA. En helt sjuk komedi som kom ut år 2004 då jag bodde där. Vet däremot inte om jag vågar rekomendera den. Kan nog uppfattas som en riktig B-film. Men väljer ni att se den så måste ni göra det utan svensk undertext. Det är manuset som är roligt.
Efter en lång måndag med b.la shopping, så kom jag (äntligen) hem. Olle var snäll och mötte mig på T-centralen dit flygbussen anlände. Väl hemma hade han förberett en enkel middag, nämligen kronärtkocka, (vilket jag aldrig ätit) med ett litet glas rött till. Det var underbart och jag kände mig väldigt uppskattad. Tur att vi har varandra!
Nu får bilderna tala:
Maria och hennes Andy Maria och jag
Lyckan var stor när de fick SNUS!!
Varför ta en när man kan ta fyra?
Maria och jag började bråka
om en bit ost som jag inte ville äta.
Asiatiskt är gott... ... men det var kronärtkocka oxå!
Mina fynd, en svart enkel tröja, ett vitt skärp,
ett par hörlurar, en flaska vin och parfym + kallingar till Olle!
Vill avsluta med en stora kram till Sandra.
Det blev även lite ryskt födelsedagsfirande eftersom Maria fyllde år den 27 septemeber. Vi åt massor med god plockmat! Men det är alltid lite stelt att träffa hennes familj eftersom de endast talar ryska, ukrainska och tyska och jag endast talar svenska, engelska och spanska. Det blir lite svårt att kommunicera. Jag sitter mest och ler och tackar för allt, Marija fungerar som tolk och hennes sjuåriga syster Laura pratar hela tiden. Den här gången fick jag gissa vad diverse saker heter på tyska. Märkte att jag klarade mig ganska bra genom att säga allt på svenska. Hand, örhänge, mun, näsa, servette osv. var snarlika. Laura tyckte faktiskt att jag var ganska duktig på tyska, hon förstod inte riktigt att jag fuskade. Därför blev det lite värre när hon ville leka samma leka på ryska...
Annars åt vi ute på asiatiska restauranger och umgicks med hennes pojkvän som var väldigt trevlig och lång (2.10 m!!). Vi tittade även på Napoleon Dynamite som väckte massor med nostalgiska känslor från USA. En helt sjuk komedi som kom ut år 2004 då jag bodde där. Vet däremot inte om jag vågar rekomendera den. Kan nog uppfattas som en riktig B-film. Men väljer ni att se den så måste ni göra det utan svensk undertext. Det är manuset som är roligt.
Efter en lång måndag med b.la shopping, så kom jag (äntligen) hem. Olle var snäll och mötte mig på T-centralen dit flygbussen anlände. Väl hemma hade han förberett en enkel middag, nämligen kronärtkocka, (vilket jag aldrig ätit) med ett litet glas rött till. Det var underbart och jag kände mig väldigt uppskattad. Tur att vi har varandra!
Nu får bilderna tala:
Maria och hennes Andy Maria och jag
Lyckan var stor när de fick SNUS!!
Varför ta en när man kan ta fyra?
Maria och jag började bråka
om en bit ost som jag inte ville äta.
Asiatiskt är gott... ... men det var kronärtkocka oxå!
Mina fynd, en svart enkel tröja, ett vitt skärp,
ett par hörlurar, en flaska vin och parfym + kallingar till Olle!
Vill avsluta med en stora kram till Sandra.
Fredag 3/10 kl 01.00
Ojojoj vilket öde... orkar ni läsa?
Marija skrev ju ett mejl till mig. Där stod att jag skulle ta mig Lueneburg, det skulle gå ett tåg direkt från Lübecks flygplats, det skulle ta cirka 40 minuter och kosta runt 5€. Okej, bra, lät ju enkelt.
Landade i tid på flygplatsen och där fanns inte ett tåg så långt ögat nådde och den knappt engelskspråkiga busschauffören bekräftade även detta. Fick ta en lokalbuss intill Lübeck och hoppas att jag skulle hitta en tågstation där inne. Sagt och gjort, gick ganska smidigt. Det konstiga var bara att biljetten inte alls kostade 5€ utan snarare 13€ och resan skulle inte alls ta 40 minuter utan snarare 1 timma och 15 min - skumt(!?). Efter en timma stannade tåget vid en station som hette Launeburg. Marija hade skrivit att jag skulle till Lueneburg, googlar man det namnet blir det Lüneburg. Då var frågan, skulle jag tro på Internet eller på ett namn snarlikt Marijas stavning? Jag bestämde mig för att tro på Internet. Jag började dock bli smått orolig eftersom ingenting riktigt stämde.
Problem nummer två var att jag ju givetvis stängt av min mobil medan jag flög. Men eftersom jag har ett nytt simkort och varken ändrat eller memorerat pinkoden, så kunde jag inte sätta på telefonen. Marija och jag hade kommit överens om att vi skulle höra av oss till varandra om vi stötte på något problem. Detta var nu var lite svårt för min del. Jag fick helt enkelt hoppas på att jag skulle lyckas stiga av vid rätt station och att Marija inte skulle stöta på några problem.
Kommer fram klockan 19.30. Det är mörkt, kallt, jag är hungrig och vet inte vart jag ska ta vägen. Bestämmer mig för att stanna på den lilla tågstationen. Äter lite i en restaurang som stänger klockan 21 och sätter mig sedan för att plugga på en stålbänk i en icke uppvärmd väntsal. När klockan närmar sig 22.30 glädjs jag lite åt att det bara är 2½ timma kvar tills Marija borde dyka upp, om jag nu hade hamnat rätt.
I samma veva ser jag en kvinna komma in, hon sätter sig på huk och gör något. Sedan håller hon upp en lapp där det Ljnea. "Oj, vad likt det namnet var Linnea", tänkte jag en kort sekund. Sedan gick det upp ett ljus för mig och jag började le lite försiktigt mot kvinnan, då log hon tillbaka ännu mer. Hon kommer fram till mig och ger mig en mobiltelefon (vad f*n händer?)
- Linnea, it's Marija! I've tried to reach you!
- Oh hi! Well I don't know my pin code....
- Gaah, idiot! Haha
Sedan berättade Marija att de missat sitt tåg från Frankfurt och att de inte skulle komma fram för än klockan 08.00. Hon och hennes pojkvän tyckte inte att det var lämpligt eller särskilt schysst att låta mig sitta och vänta på tågstationen till dess. Därför kom nu Marijas pojkväns (som jag aldrig träffat) mamma för att hämta mig! Hon kan ingen engelska, men jag fick förklarat för mig att jag skulle följa med hem till henne för att sova och så.
Jag kunde inget annat än att skratta!
Så nu ligger jag här i en varm och go säng, hemma hos någon jag aldrig träffat, och känner mig väl omhändertagen. Massa missförstånd har det blivit mellan oss men det är sådant man får ta. Samtidigt är jag oerhört tacksam och inte ett dugg bitter. Man missar sällan ett tåg med flit om man vet att någon sitter och väntar. Bättre lösning än så här kunde det ju knappast heller bli.
Tur ändå att jag gick av i Lüneburg och inte i Launeburg....
Fredag 10.15
Nu har Marija kommit, vi åt lite frukost med hennes pojkvän och hans mamma. Sedan åkte vi till Marijas lägenhet.
I'm safe.
Destination Lüneburg
Imorgon ska jag åka till Tyskland! Jag ska hälsa på min kompis Marija. Vi bodde ju tillsammans i USA som utbytesstudenter för 3-4(!) år sedan. Resan har varit bokad sedan i juni. Det var lite av en gissning eftersom jag inte visste hur mitt schema skulle se ut, vilket antagligen inte Marija visste heller. Erbjudandet var dock för svårt att tacka nej till. En flygbiljett Skavsta - Lübeck för 130 kr tur och retur är ändå okej att kasta i sjön om det trots allt inte skulle passa.
Jag har inte träffat Marija på 1½ år, så det kommer bli ett kärt återseende. Hon har dessutom flyttat hemifrån till en stad utanför Hamburg där hon pluggar på universitet. Det innebär att de kommer bli en ny plats att upptäcka, kul!
Det som är mindre kul och som gör att resan imorgon inte känns särsklit lockande är väntetiden.... Marija är nämligen just nu i USA med sin pojkvän. Hon trodde att hon bokat biljetten så att hon skulle komma fram natten till torsdag. Hon hade dock missat att biljetten visade den amerikanska tiden vilket innebär att hon kommer komma fram klockan 01.00 på fredag!
Jag å andra sidan kommer fram imorgon torsdag klockan 17.15. Det innebär att jag kommer få vänta på henne i åtta timmar i en stad jag inte alls känner till. Vad ska jag göra själv så länge? Jag är inte nervös inför att klara mig själv. Det har jag bevisat för mig så många gånger förr att jag klarar av. Men jag har också upptäckt hur tråkigt det är. Jag tycker inte om att vänta. Boring.
Har du något tips på vad jag kan göra mellan klockan 21-01?
Här ligger Lüneburg
Marija och jag hemma i Lerum för 1½ år sedan. Hon lika vacker som alltid....
Jag har inte träffat Marija på 1½ år, så det kommer bli ett kärt återseende. Hon har dessutom flyttat hemifrån till en stad utanför Hamburg där hon pluggar på universitet. Det innebär att de kommer bli en ny plats att upptäcka, kul!
Det som är mindre kul och som gör att resan imorgon inte känns särsklit lockande är väntetiden.... Marija är nämligen just nu i USA med sin pojkvän. Hon trodde att hon bokat biljetten så att hon skulle komma fram natten till torsdag. Hon hade dock missat att biljetten visade den amerikanska tiden vilket innebär att hon kommer komma fram klockan 01.00 på fredag!
Jag å andra sidan kommer fram imorgon torsdag klockan 17.15. Det innebär att jag kommer få vänta på henne i åtta timmar i en stad jag inte alls känner till. Vad ska jag göra själv så länge? Jag är inte nervös inför att klara mig själv. Det har jag bevisat för mig så många gånger förr att jag klarar av. Men jag har också upptäckt hur tråkigt det är. Jag tycker inte om att vänta. Boring.
Har du något tips på vad jag kan göra mellan klockan 21-01?
Här ligger Lüneburg
Marija och jag hemma i Lerum för 1½ år sedan. Hon lika vacker som alltid....
