Linnea

Ur en vårderfaren vikaries perspektiv, vågar jag säga att man som sommarvikarie får vara beredd på det mesta gällande bemötande. På vissa arbetsplatser kan vissa personer ur den ordinarie personalen invänta sommarvikarierna med skepsis. De väntar sig unga tjejer som stör deras rutiner, arbetar för långsamt, gör fel, är för frågvisa, tidskrävande och oproffsiga.

Sedan finns det arbetsplatser där de tar emot sommarvikarier med öppna armar och välkomnar dem med pompa och ståt. Jag har fått erfara båda kategorierna. Dessvärre blir jag mer förvånad över det senare exemplet.

Hemtjänsten på Lidingö har hittills varit toppen. Introduktionsdagarna har varit väldigt omfattande, informationsrika och matnyttiga. Vi har blivit bjudna på fika två gånger om dagen samt lunch på restaurang. Introduktionsdagar är bra, det förbereder oss inför det jobb vi ska utföra och vad som gäller på just de här arbetsplatserna. Detta borde vara allt, men för att välkomna oss som ska jobba i Torsviks hemtjänstsgrupper, blev vi sex sommarvikarier bjudna på deras årliga sommarfesten. Två ur den ordinarie personalen hade lagat mat hela dagen och det var inget litet buffébord som hade dukats upp. En internationellt inspirerad buffé som smakade så gott att man ville ha mer och mer trots den intensiva mättnadskänslan som infann sig alldeles för fort.

Det här hör verkligen till ovanligheterna. Sommar/julfester, hälsodagar eller presenter - bör vi glömma. Ty sommar- och timvikarier ska inte kosta mer än vad de får i lön. Om detta är rättvist eller inte kan diskuteras. Det finns ju de timvikarier som arbetar mer än heltid, dvs. betydligt mycket mer än den ordinarie personalen...
 
Jag tackade chefen för att ha bjudit in oss vikarier, att det var väldigt uppskattat och en fin gest. Då svarade hon med en mening som jag önskar att vi fick höra lite oftare, en liten påminnelse om varför vi befinner oss här: "Jo, men ni sommarvikarier är ju oumbärliga, utan er hade ju inte personalen kunnat ta semester!"

Heja Lidingö!



Min nya arbetsplats i Torsvik, Lidingö. Fönstret näst högst upp på den högra gaveln är vårat lunchrum!

---

Jag älskade att jobb med hemtjänsten i Floda/Tollered och jag saknar både personal och vårdtagare fortfarande. Att trivas lika bra på en ny arbetsplats, har jag aldrig riktigt vågat hoppas på - men ärligt talat så känns inte det som en omöjlighet längre.