Linnea

Praktiken på öron-näsa-hals ger lite blandade känslor. Det är kul att utföra moment praktiskt, som man tidigare bara läst om i böcker, men det är jobbigt att vara student och känna sig i underläge bland sina medarbetare. Jag längtar så tills jag är legitimerad sjuksköterska och får vara en i teamet, istället för en som är utöver teamet.

I onsdags fick jag dock vara med om något riktigt läskigt och spännande. En operation i munnen. Så kallade Le fort + Sagital split. Det innebär en justering av över- och underkäke, vilket exemplevis görs vid över- och underbett. Kirurgerna sågar alltså isär käkarna så att de lossar från skallskelettet, justerar, och borar fast dem igen.

När patienten somnat in i sin narkos fick vi se hur slangar fördes ner genom näsan, katater sattes och de gröna operationsdukarna lades över patienten så att endast området kring munnen syntes. Kirurgerna kom in och alla i rummet fick presentera sig med namn och titel, ex: Linnea sjuksköterskestudent, Dr Andersson assisterande operatör etc. Hela operationen spelas nämligen in på en ljudfil. Sedan började dem skära med en elektrisk skalpell på undersidan av överläppen. Det brända salivet luktade vidrigt. Däremot var det ganska häftigt att få se formen på näsbenet och hur stora bihålorna under ögonen är.Men ändå äckligt att se när dem skar igenom benet... sista biten måste dem dra isär käken från skelettet. De får ta i rejält och det knakar och har sig ganska mycket.

Det knackades och hamrades en hel del. När det var dags för underkäken visade kirurgerna ansiktsnerven för oss två studenter. Den är stor och vit som en kokt spaghetti. Coolt! När de skulle borra fast underkäken i  sitt rätta läge gjordes det ett hål i kinderna där man sedan stack in borren, det såg jättekonstigt ut! Flera gånger under op:en tänkte jag på vilken otrolig tur det är att narkos finns. Tänk att tvingas gå igenom en sådan här op i endast lokalbedövning, vidrigt! Det är också tur att anhöriga inte får vara med och se hela proceduren.. kan ju vara lite stressande att höra hur kirurgerna pratar om vad de ska göra i helgen, när de står och grejar i en trasig mun.

Att utbilda sig till operationssjuksköterska är nog inte så dumt. Tänk vad man får se mycket... Det är ju även så spännande att som student få se och lära sig saker som patienten oftast aldrig informeras om. Visste du tillexepmel att unga personer som sövs, kan bli ganska aggresiva i det tidiga skedet av uppvaket? De kan sparkas, boxas i luften, vilja dra i slangar och åla omkring på operationsbordet som en orm. Det kan krävas flera sjuksköterskor för att hålla fast dig! Äldre människor vaknar däremot upp relativt stillsamt. Detta skede är emellertid inget du kommer komma ihåg, eller informeras om. Det hör till helt enkelt.


Ett exempel på en justering.