Ett Blocketköp
Här om dagen var jag på Hemtex. Lägenheten längtar efter gardiner. Jag hade tänkt mig ljusa, typ vita, för att behålla ljuset i lägenheten. Det blev mossgröna. Man måste våga vara modig ibland. Problemet var nu bara att gardinstängerna förvunnit i flytten och lägenheten bjöd bara på väggfästen utan gardinstång (?). Men det är inte så kul att lägga ut 300 kronor för en liten gardinstång. Dilemma.
Blocket blev räddningen och vi hade turen att hitta ett par gardinstänger som både vara billiga (2 för 100 kr) och riktigt snygga. Jag har haft som princip att aldrig åka själv till en privatförsäljare i dennes hem. Jag tycker man ska vara försiktig och inte alltför naiv. Olle brukar följa med, men den här gången... blev det inte så. Jag kände mig stark nog att klara det själv och intalade mig att det skulle gå bra. Mina erfarenheter av tidigare försäljare har trotsallt varit väldigt positiva.
Sätter mig därför på en buss från Lidingö med en godispåse och påbörjar därmed min timlånga färd ut till Spånga där Han med gardinstängerna bor. Hoppar av vid en hållplats, tittar på min utskrivna karta och letar rätt på vägen jag ska följa. Jag går genom ett mysigt villaområde och hamnar tillslut vid ett sunkigt lägenhetskomplex med madrasser och blomkrukor på gatan som ser ut att ha blivit utslängda från balkonger. Letar rätt på portuppgång nr 60 och ringer Honom. Han kommer ut och möter mig. Han ser snäll ut, tar i hand och hälsar. Vi går ner i källaren, in i en labyrint av förrådsutrymmen. Han letar fram gardinstängerna jag vill ha. Betalningen sker därnere. Jag frågar efter väggfästen, Han säger att han glömt av dem, att de nog finns uppe i lägenheten. Jag följer efter honom upp till hans bostad. Därinne är det varmt, instängt och det luktar unket. Han går in i köket och börjar rota i en låda. Mina ögon faller på köksbordet. Där ligger två pistoler! Visserligen isärplockna, men dem får mig ändå att höja på ögonbryna. Jag står stilla, säger ingenting och fortsätter att försiktigt se mig omkring av det jag kan se i lägenheten. Det jag tillslut ser gör att jag lugnar ner mig en smula. Ett diplom.
- Är du polis?
- Mja, jag är jurist i grunden men har jobbat lite extra som polis.
- Jaha...
- Här är väggfästena!
- Tack ska du ha...!
Går därifrån och funderar på hur jag ska tolka situationen. En varning för att jag nästa gång, kanske inte har samma tur?
