Skamsen eller stolt?

Ullmatta var det va? Väl hos hemma hos matt-säljaren blev vi visade lite andra möbler som han gärna ville sälja. "Åh nej" tänkte jag, "försök inte pracka på oss massa skit som vi inte vill ha". Jag brukar vara bra på att stå emot och inte impulsköpa. Nu hade jag dock med mig Olle som har ett helt att sätt att se på saker. Han öppnar liksom ögonen och ser möjligheter, medan jag blundar och ser minustecken på kontot. Hur gick det då?

En ullmatta, en giganstisk tv-möbel och två stora garderober blev resultatet. Jag smälte då priset blev för bra för att tacka nej till. Dessutom passar möblerna våran stil och smak som handen i handsken. Vi ser det både som ett kap och en investering. Så nu har första flyttlasset körts iväg till Lidingö. Tack Emilie!

Städfirman har varit i lägenheten en andra gång - och har återigen gjort ett riktigt kasst jobb. Vi är inte nöjda även om åtminstone en ventil i badrummet blev avdammad. Suck. Vad säger man?

Dessutom kom vi iväg med mega-mattan (2,5 lång x 2,5 bred) till tvätteriet. Det ligger cirka 400 meter ifrån Lidingö-lägenheten, men mycket längre orkar man inte gå med en tung(!) och lång matta på axlarna. Olle tyckte det var lite skämmit, jag kände mig lika stolt och stark som Pippi Långstrump.

 
Olle                                                                                    Jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0