Fredag 3/10 kl 01.00
Ojojoj vilket öde... orkar ni läsa?
Marija skrev ju ett mejl till mig. Där stod att jag skulle ta mig Lueneburg, det skulle gå ett tåg direkt från Lübecks flygplats, det skulle ta cirka 40 minuter och kosta runt 5€. Okej, bra, lät ju enkelt.
Landade i tid på flygplatsen och där fanns inte ett tåg så långt ögat nådde och den knappt engelskspråkiga busschauffören bekräftade även detta. Fick ta en lokalbuss intill Lübeck och hoppas att jag skulle hitta en tågstation där inne. Sagt och gjort, gick ganska smidigt. Det konstiga var bara att biljetten inte alls kostade 5€ utan snarare 13€ och resan skulle inte alls ta 40 minuter utan snarare 1 timma och 15 min - skumt(!?). Efter en timma stannade tåget vid en station som hette Launeburg. Marija hade skrivit att jag skulle till Lueneburg, googlar man det namnet blir det Lüneburg. Då var frågan, skulle jag tro på Internet eller på ett namn snarlikt Marijas stavning? Jag bestämde mig för att tro på Internet. Jag började dock bli smått orolig eftersom ingenting riktigt stämde.
Problem nummer två var att jag ju givetvis stängt av min mobil medan jag flög. Men eftersom jag har ett nytt simkort och varken ändrat eller memorerat pinkoden, så kunde jag inte sätta på telefonen. Marija och jag hade kommit överens om att vi skulle höra av oss till varandra om vi stötte på något problem. Detta var nu var lite svårt för min del. Jag fick helt enkelt hoppas på att jag skulle lyckas stiga av vid rätt station och att Marija inte skulle stöta på några problem.
Kommer fram klockan 19.30. Det är mörkt, kallt, jag är hungrig och vet inte vart jag ska ta vägen. Bestämmer mig för att stanna på den lilla tågstationen. Äter lite i en restaurang som stänger klockan 21 och sätter mig sedan för att plugga på en stålbänk i en icke uppvärmd väntsal. När klockan närmar sig 22.30 glädjs jag lite åt att det bara är 2½ timma kvar tills Marija borde dyka upp, om jag nu hade hamnat rätt.
I samma veva ser jag en kvinna komma in, hon sätter sig på huk och gör något. Sedan håller hon upp en lapp där det Ljnea. "Oj, vad likt det namnet var Linnea", tänkte jag en kort sekund. Sedan gick det upp ett ljus för mig och jag började le lite försiktigt mot kvinnan, då log hon tillbaka ännu mer. Hon kommer fram till mig och ger mig en mobiltelefon (vad f*n händer?)
- Linnea, it's Marija! I've tried to reach you!
- Oh hi! Well I don't know my pin code....
- Gaah, idiot! Haha
Sedan berättade Marija att de missat sitt tåg från Frankfurt och att de inte skulle komma fram för än klockan 08.00. Hon och hennes pojkvän tyckte inte att det var lämpligt eller särskilt schysst att låta mig sitta och vänta på tågstationen till dess. Därför kom nu Marijas pojkväns (som jag aldrig träffat) mamma för att hämta mig! Hon kan ingen engelska, men jag fick förklarat för mig att jag skulle följa med hem till henne för att sova och så.
Jag kunde inget annat än att skratta!
Så nu ligger jag här i en varm och go säng, hemma hos någon jag aldrig träffat, och känner mig väl omhändertagen. Massa missförstånd har det blivit mellan oss men det är sådant man får ta. Samtidigt är jag oerhört tacksam och inte ett dugg bitter. Man missar sällan ett tåg med flit om man vet att någon sitter och väntar. Bättre lösning än så här kunde det ju knappast heller bli.
Tur ändå att jag gick av i Lüneburg och inte i Launeburg....
Fredag 10.15
Nu har Marija kommit, vi åt lite frukost med hennes pojkvän och hans mamma. Sedan åkte vi till Marijas lägenhet.
I'm safe.
